shortandsassy.blogg.se

 

Jag tänkte göra en liten serie kring vad som händer när man plötsligt byter till mer naturliga alternativ. Jag är ju mitt i förändringen och allt upplevs inte positivt vill jag lova, även om jag tror att kroppen kommer att tacka mig på sikt. Välkomna till en resa i skunkland!

 

Jag har som många andra använt "vanlig" rollon, som håller lukt och fukt borta. Ingen vill lukta illa och känna sig ofräsch. Ett liv utan deo skulle vara oerhört främmande för mig, som svettas rätt mycket. De deos som håller en torr innehåller aluminium, som drar ihop porerna och hindrar svettkörtlarna från att göra sitt jobb. Det är ju bra kan man tycka, men aluminium kan stanna kvar i kroppen och eftersom armhålorna har tunn hud känns det inte ok att dagligen mata dem med sådant som på sikt giftigt för kroppen. Det kan tex finnas en koppling mellan aluminium och bröstcancer. Sen kan man fundera över hur nyttigt det är att stoppa den kanal som skall rensa ut kroppens slaggprodukter. Om jag nu ska bli av med kemikalier, så är ett deodorantbyte ett måste.

 

Jag har under några veckor testat en thaisten, köpt på Tradera. Man blöter den och sedan drar man stenen där man vill förhindra lukt. Det klibbar inte och gör inga märken på kläderna.

Jag svettas, men det luktar inte. Så långt allt väl. MEN jag var inte förberedd på kroppens reaktion över mitt deobyte. Plötsligt utan förvarning slutade stenen att fungera. Jag inte bara luktade lite svett - jag stank! Så mycket svett har jag aldrig luktat innan. Otäck sur gubbsvett av värsta sorten. Mina tröjor återaktiverade svettlukten trots att de tvättades i 60 grader och situationen var hemsk. Jag jobbar med folk och vill verkligen inte gå och stinka. Jag köpte en ekologisk flytande deo för att komplettera med, men ingenting hjälpte. Efter en vecka i ofattbar stank började jag tom fundera på om aluminium var så farligt egentligen...skulle jag vara dömd att använda fuldeo? Jag googlade förtvivlat. Det måste ju finnas ett naturligt alternativ som faktiskt fungerar?

 

När jag började leta hittade jag till slut svaret. Det handlar tydligen om en utrensningsprocess där alla nedtryckta svettkörtlar plötsligt får fritt spelrum. Allt slagg skall tydligen lämna kroppen och när detta är klart ska det lugna ner sig igen. Under denna process luktar svetten helt enkelt starkare. Så jag får ha is i magen och stå ut den tiden det tar för kroppen att komma i balans igen. Vad kan vara rimligt? En månad? Någon som vet så att jag kan räkna ner? Skämt å sido. Jag vet att detta kan hända om man byter ansiktsvård, men att även svettkörtlarna skulle spöka det hade jag faktiskt inte tänkt mig.

 

Ett tips om man har svettluktande tröjor: Ättika! Jag tar 1,5 dl 24% rakt ner i tvättfacket och tvättar käderna som vanligt. Kläderna bleks inte och den envisa svettlukten är avaktiverad från tröjorna.